Jag står vid Arete Sud voie Classic, aiguille Moine
Först klättrad med Fernand Belin, Etienne Bruhl, Lucien Valluet, Arthur Ravanel i Septembre 1928
Och som det ser ut och känns det lite mer som en vinter bestigning den här gången.
Med snö på avsatserna och sprickor fyllda av is, med en kämpande sol högt upp på himlen. Men som inte producerar tillräckligt av värme för att förändra situationen.
Det kommer att bli en lång fin dag ute i bergen!
le Moine
Aiguille du Moine's södra sidan är en stor klassisk klättring, även med i de 100 klassiska av REBUFFAT.
Klättringen upp till den 3412m höga toppen kan göras via ett par olika sätt men Arete sud är tänkt att vara en av de bästa. Med klättring upp till 5c.
Väggen nås från ref. du Couvercle som i sig själv tar ca 3-4H att nå från le train de Montanvers
Varifrån det tar en annan 45 min promenad upp lätt terräng till insteget av klättringen
Omgiven av stora klassiska berg, le Grand Jorasses
Med sommaren 2014 nästan bakom oss så har det varit som i det sen höst hela sommaren ... ett par dagar med sol, ett par dagar med regn och snö samman med starka rafael vindar
Vår resa till Couvercle området är precis samma, försöker klättra ett högt berg dagen efter en allvarlig snöfall ... ja bonne chans!
Något som vi blir mycket väl påmind om på promenaden upp till stugan. Fjällen är vackert täckta i ett lager av färsk snö under vilka vi vandrar omgivna av dessa fantastiska toppar; le Dru, le Droites, aiguille Verte (inte så verte nu för tiden) les Courtes och Grand Jorasses ... som sagt ett fantastisk område!
Stegarna upp till ref Couvercle
Slutligen uppe efter det långa partiet av stegar, har blivit en hel del av dem i sommar, är den sista biten av promenaden till refugen rätt trevligt. Dess bara den tråkiga parti på Merde du Glace som är lite på det negativa.
Men, med bristen på glaciär sprickor, gör det i vart fall ganska lätt just nu
Couvercle hut har en fin historia med monsieur Ravanel som jobbat som gardien i stugan i hans senare år 1926-1931, faktiskt fram till sin död. Vilket hände strax efter byggandet av den nya stugan (färdig 1932 och tog 70 personer, en nyare en som står där i dag var klar 1952 och håller 120 bäddar)
Michel som är hyttvärd idag har varit där sedan 1985 och hans fru levererar den mest utsökta chockladtårtan som kan tänkas i Alperna
Efter en storartad frukost kl8:00 start vi lämnar refugen med orden från le gardien, "förutsättningarna är väldigt dåliga" och "ingen har klättrat den på sistone" vi måste åtminstone ha en "look see”
Och ja det ser inte bra ut, men inte så illa heller faktiskt
Ett av cruxen på arete Sud
...med storslagen vy över mer du glace och Mont Blanc
-Varför Inte bara gå ett par repor och se hur det är, när vi ändå är här
Och Anna har inga synpunkter på den här punkten. Så vi cramponerar upp den sista biten, balansera över en tunn snö avsats och finner oss själva vid foten av berget
Och plötsligt är vi 3-4 replängder upp och solen börjar få viss effekt på de snötäckta avsatserna, börjar droppa och släppa loss. En trevlig blandning med is för att få lite smält variation också, som gör sitt bästa för att sjunka in i repet
Den verglaced täcktaklippan tycks göra allt för att skicka mig bort från rutten, vilket gör det nödvändigt att ta svårare alternativ än det normala Så det tar ett tag men till slut är vi uppe på ryggen strax under det uppenbara och karakteristiska T blocket.
Upp till här har vi valt att byta mellan 25 och 50 meter rep och ibland rört oss tillsammans. Men med de nu upisade 5c sprickor så har klättringen blivit lite vassare. Så det är läge med fullt rack innan jag tar mig upp till den absoluta toppen av de stora T´et. En super sensuell klättring !!
En kort ned klättring säkras genom en slinga som jag lämnar på toppen, och sedan upp igen på andra sidan över en mest spektakulär avsats. Nästan som cykel avsatsen på Grepon!
Sedan en kall vertikalt parti igen, men ännu svårare än de tidigare ... detta verkar aldrig att ta slut.
Jag finner mig själv kämpar mig fram i skuggan med fingrarna som domnar bort allt mer för varje sekund, och det hinner bli några!
Innan jag äntligen får en fot över kanten och kan passera ut till solen och en trevlig standplats. De sista hundra meter klättring är en liten äventyr i sig över uppbruten klippa med svåra delar här och där och "le Monk” ger inte någon enkelt bort, tills vi slutligen når sitt toppmöte. Redan upptagen av en allvarlig mängd Choucas i väntan på en sen lunch som är tänkt att betjänas av två frusna klättrare ...
Choucas, de karakteristiska alpfåglarna
Ett par minuters vila i solen, uppspelta över de vackra omgivningarna, delar vi matsäck med våra flygande vänner. Vilket vi inser kommer att vara tillbaka i Cham på cirka 10 branta minuter. Vi ser vi på en sen ankomst till bilen runt 21: 00 h
Tja inte dåligt. 4 1/2 timmar klättring och en stor dag ut
Dags att starta nefirningen … någraa 2500 meter neråt
Alpinemadness arrangera klättring över hela Alperna. Klassiska klätterturer och stora berg
För bokning och information kontakta Alpinemadness / Krister Jonsson
Krister JonssonGuide de MontagneSwedish Mountainguides
